De sista dygnen

”Jag kastar mig in i bilen. Det kunde handla om timmar nu. Det senaste året hade jag vetat att det kunde hända när som helst”. Så inleder Annelie von Wowern boken De sista dygnen. Fotografi och text om vilsenhet, sorg och försök till försoning- under livets sista dagar. ” Annelie von Wowern är en av de fotografer jag beundrar och som har en särskild poetisk ton som liksom kryper under huden.” Per-Erik Åström Fotosidan Hennes bilder får mig att tänka att det faktiskt är skillnad på hur manliga och kvinnliga fotografer tar sina bilder. Det är något med själva seendet som skiljer. Annelie är ett exempel på det. Hon är en skärpt iakttagare, samtidigt som hon är mer inkännande än många andra jag känner. Hon vet dessutom vad hon vill säga med sina bilder och hon litar på sitt uttryck. Hennes bilder skriker inte, är ofta nedtonade, nästan tysta, men ändå alltid starkt vibrerande av liv och minnen. Hon gör det privata allmängiltigt.” Per-Erik Åström Fotosidan