Vår historieskrivning är i bästa fall en produkt av det kollektiva minnet. Otaliga hyllmeter har ägnats Förintelsen men frånvaron av de östeuropeiska judarnas vittnesmål, bland många andra, diskuteras sällan. Ändå var östra Europa i större utsträckning än vad vi i allmänhet tänker oss skådeplatsen för 1900-talets två skräckvälden. Merparten av Europas judar levde i områden där Hitlers och Stalins planer överlappade varandra, där Wehrmacht och Röda armén stred och där tysk och sovjetisk säkerhetstjänst koncentrerade sina styrkor.
I centrum för Den blodiga jorden står de människor som dödades, inte i krig eller till följd av krig, utan avsiktligt, av politiska skäl. Tidpunkten är 1933–1945, den tolvårsperiod då både Hitler och Stalin är vid makten, och platsen Östeuropa – nuvarande Polen, Vitryssland, Ukraina och baltstaterna. Genom att sammanföra och studera de enskilda ländernas historieskrivningar visar författaren på blinda fläckar i vår gemensamma historia. Ny kunskap som med all önskvärd tydlighet visar att uppgörelsen med det förflutna ännu ligger framför oss.
”Ett livsverk av en historieprofessor vid Yale University som förtjänar att läsas mer än en gång.” Ur motiveringen till The Best Books of 2010, The Economist
”Den blodiga jorden […] är decenniets viktigaste bok i ämnet och kommer utan tvekan bli ett referensverk i sitt fält.” Tony Judt, författare till Postwar: A History of Europe Since 1945