I efterkrigstidens Warszawa hämtas ett tvåårigt flickebarn till ett barnhem. Efter några år tvingas hon hem till sin trasiga familj igen och hennes liv förvandlas till en mardröm. Hon växer upp och med trauman i bagaget lämnar hon Polen och fortsätter sitt liv i Sverige. I det nya landet fortsätter det förflutna att spöka. Påverkar henne. Påverkar omgivningen.
Årtionden senare, i Stockholm, blir Alexandra motvilligt diagnostiserad som bipolär. För att hitta gelikar söker hon sig till en skrivkurs som anordnas av en patientförening. I kursen möts deltagare med författarambitioner och psykiatriska diagnoser som lyckas förvandla varje skrivtillfälle till en terapisession i vilken den ena deltagaren visar sig mer galen än den andra.
Mellan raderna i denna nakna feel bad-roman vilar svart humor och krasshet. Livet handlar till stor del om att överleva och den enes död kan mycket väl vara den andres bröd. Samtidigt kan den där vardagen väl få vem som helst att bryta ihop oavsett psykiatrisk diagnos. Eller?