Belönad med Sveriges Radios romanpris 2022!
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris
Så här i efterhand förstår jag att jag svek henne men då tänkte jag precis tvärtom, att det var hon som svek mig. Men man behöver inte veta allt om varandra.
En man anar att hans tonårsdotter håller på att glida ifrån honom. Är hon till och med i fara? Han försöker ta reda på mer om hennes liv och hennes vänner, hans oro blir till besatthet, hans omsorg till överträdelser och lögner. Överallt söker han förklaringar och alternativ till vad som händer, inför sig själv och omgivningen och slutligen inför polisen. Den dagen den sorgen är en rå samtidsberättelse om självbedrägeri, ensamhet och villkorad frihet.
Jesper Larsson (född 1970) nominerades till Borås Tidnings debutantpris för novellsamlingen snö, tårar (2003). Den stora romanen Hundarna utkom 2007. Den dagen den sorgen är hans första bok på Nirstedt/litteratur.
"En av de starkaste romanerna på länge (. . .) Det är mycket snyggt, och Den dagen den sorgen är en lysande roman." Victor Malm, Expressen.
"Till slut vänder och vrider läsaren på varenda händelse. Vad är egentligen sant? Och vad är fantasifoster? (. . .) Den dagen den sorgen är gripande men också obehaglig som en psykologisk thriller." Oscar Westerholm, Sydsvenskan.
"Jesper Larsson har skrivit ännu en djupt obehaglig bok om manlighetens destruktiva tigande och dunkelt våldsamma krafter som lurar under ytan. Stram och sträv och rätt så jobbig att läsa. Men med en suggestiv kraft som kommer ur de glidande lagren av verklighetsuppfattningar som finns mellan jaget och den omgivande världen och skapar ett undersug av spänning." Jenny Aschenbrenner, ETC.
"Jagkan inte motstå Larssons ambitionsnivå, som han hanterar med lätthet och rutinerad hand när han låter oss ta del av den besatte och maktlöse mannens sorgliga historia. Det är en fascinerad inblick i hans förtvivlan, som gestaltas övertygande och tämligen oförglömligt." Bernur, blogg.
"Den dagen den sorgen är en tacknämligt udda bok i den svenska litteraturen. Jag kommer närmast att tänka på Ernesto Sabatos stora lilla svartsjukeroman Tunneln. Jesper Larssons prosa frammanar samma förnimmelse av att pröva ett par glasögon i fel styrka: saker framträder på allt för nära håll och sikten grumlas. Tematiskt kan man också se boken som en sentida släkting till Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien och Birgitta Trotzigs Sveket, där mer eller mindre våldsamt överbeskyddande fäder driver sina döttrar i fördärvet." Mikaela Blomqvist, GP