Ellen har kommit tillbaka till det hus som hon ärvt efter sin faster och som stått obebott i många år. Många minnen väcks till liv, både ljusa och mörka. När sommaren går mot sitt slut inser Ellen att hon har återfått en bit av sig själv. En bit, som hon inte ens märkt att hon tappat bort.
En berättelse om ensamhet och vänskap, glädje och vemod. Stillsamma funderingar blandade med lyriska trädgårdsdrömmar. En långsam och vänlig läsning för stressade själar.
Gräset med alla blommor växte till en miniatyrskog. En tung humla kom brummande och landade på en prästkrage som vacklade till av bördan. Himlen var klarblå med bara några få tunna molnslöjor.