Besatt : det här är en bok om att vara passionerad, men också om passion som gått överstyr

När man är besatt av någonting,
är man då rentav lite tokig?

Besatthet är att tänka på någonting hela tiden, frivilligt eller ofrivilligt. Besatthet är viljan att lära sig mer om något eller någon, att få träffa denna någon så mycket som möjligt, att få vara på en viss plats så mycket som möjligt eller att om och om igen resa till samma drömmarnas plats. Besatthet kan innebära att man spionerar på någon, att man skapar rutiner som styr över all ledig tid – som Facebook till exempel – men besattheten kan också vara just den avgörande faktorn som gör att man lyckas. Tio tusen timmar krävs det för att bli riktigt bra på något, sägs det. En forskare till exempel är alltid besatt av sin uppgift, annars är hen inte tillräckligt hängiven. Jag utgår alltså från att besatthet kan vara hälsosamt, det handlar bara om att vara besatt av rätt saker. Skillnaden mellan besatthet och passion är egentligen inte stor alls. Passion är bara ett lite finare, mer uppklätt ord för besatthet. Och det är väl inget fel i att vara passionerad?

I den här antologin skriver tretton passionerade skribenter lättsamt och finurligt om sin besatthet, eller kanske snarare om sina fixeringar. Texterna är olika både till form och innehåll. Yrsa Stenius skriver om hundarna som alltid spelat stor roll i hennes liv, Thomas Lundin skriver om sin passion för schlager, Marcus Rosenlund skriver om hur Facebook höll på att ta över hans liv, Åsa Brolin är besatt av TV-serier, Erik M Snellman är fixerad av ortnamn och Jeanette Öhman av Los Angeles. Är det solen som styr henne, havet? Eller bara en längtan bort?

För Jonas Sundström har besattheten lett till en ovanlig tatuering och Johanna Karlsson är fixerad av den manliga blicken. Wivan Nygård-Fagerudd skriver att hon inte är besatt av trädgården, men att hon behöver den väldigt mycket, och Charlotta Buxton reflekterar kring den demon som sitter inom henne och viskar att hon inte duger, att hon inte är tillräcklig. I min egen novell Familjen Stolt är huvudpersonen Siri besatt av sina grannar, och i Janna Thorströms text tar barnet, den unga Janna, kontroll över sitt eget liv genom att stjäla en röd häst.

Det här är en bok om att vara passionerad,
men också om passion som gått överstyr.