I ett antal dikter hedrar Mija Åhlander människor som gått bort. Somliga har glömts bort, några har inte ens fått någon riktig begravning. Vi får också följa författarens samtal med en enveten kråka som har bosatt sig i hennes trädgård. De bägge har ett och annat att säga varandra – om livet som människa och kråka.
Inspirationen till dikterna fann hon i Edgar Lee Masters berömda antologi Spoon River från 1915.
Under tiden som Mija Åhlander arbetar med dikterna lägger sig kråkan i den kreativa processen. Kråkan, som också diktar, är kritisk mot människans idé om att vara ”storförgod” i relation till annat levande.
Se mer om boken och författaren på www.fripress.se