Johan och kompisen Nasse sitter en kväll och tittar på porrfilm, medan de rannsakar sina och varandras liv. Deras bekännelser, skryt, självinsikter och aggressiva självrättfärdiganden blandas med Johans minnesbilder av året 1981, då han fortfarande gick på gymnasiet.
Johan är samma person som stod i centrum för ”Superangst”, och vi återfinner honom här i samma ruffiga Malmö-kåk och upptagen av ännu mera envetna minnen än i den förra romanen. Men medan ”Superangst” var en sorts utvecklingsroman, som följde sin huvudfigur i en relativt rak handlingslinje, är 1981 snarare en historia som går i cirklar och borrar sig djupare och djupare. En realistisk, psykologisk serieroman om formandet av en människa, som i hög grad uttnyttjar seriemediets egenart i sitt berättande.